Helen Keller
I skolan igår kollade vi på en film som heter "The miracle worker". Den handlar om en flicka som nio månader gammal tappade både synen och hörseln. Hon var alltså helt isolerad från omvärlden. Man fick följa när denna flickan, Helen Keller, växte upp. Hon var som ett djur, som en grottmänniska. T.ex. när resten av familjen satt ned och åt middag, gick hon runt och letade efter mat med händerna och kastade in det i munnen.
Helen hade ett väldigt starkt luktsinne. När någon bara var ungefär en meter ifrån henne kunde hon känna lukten av denne. Det var så hon kände igen sina föräldrar och andra människor som hon träffade mycket. Men när någon hon inte gillade, eller inte kände, rörde henne blev hon vettskrämd. Hon började slå och sparka runt omkring sig, letade efter saker som hon kunde kasta i den riktningen hon trodde personen befann sig. För att få henne att sluta stoppade alltid mamman in en, jag vet inte vad det var, en sockerbit, kanske, i munnen på henne. Därför blev hon väldigt bortskämd.
Vid sex års ålder kom en kvinna som skulle hjälpa Helen att bli civiliserad. Denna kvinna, Anne Sullivan, hade själv varit både blind och döv, men hade fått allt tillbaka.
Föräldrarna krävde inte mycket av Anne. Det dem förväntade sig var att Helen skulle bli nog civiliserad att folk inte skulle tro att hon var ett förklätt vilddjur. Anne hade egna mål; hon ville få Helen att prata.
Det är jävligt svårt att fatta hur en person som inte vet vad ord eller saker är för något ska kunna lära sig att prata. Hon hör ju absolut ingenting, hon ser absolut ingenting. Hur ska hon kunna lära sig prata? Hon vet inte om att det är meningen att hon ska prata - hon vet inte att människorna runt omkring henne pratar. Allt Helen vet är i princip att hon måste äta och slåss för att överleva. Men hon vet inte varför. Det kallas instinkter.
Den här filmen rekommenderar jag till alla. Så jävla bra och intressant var den. Shit. Den är baserad på en sann historia - precis allt som händer i filmen har hänt den riktiga Helen Keller och hennes lärare Anne Sullivan. Helen Keller föddes 1880, men filmen spelades in någon gång under tidiga 60-talet (den är alltså svartvit).
Det finns ett klipp på youtube, där Anne sitter brevid Helen och beskriver hur Helen lärde sig att prata. Hon visste ju fortfarande inte vad ord var.
Anne hade lärt Helen till att börja med ett alfabet med händerna. Hon lärde Helen hur man sade ordet "doll" med handen. Hon visade också vad doll betydde. Hon lade Helens hand på en docka, och sen skrev hon ordet. Men innebörden utav ORD kommer aldrig någon kunna förklara. Därför var Helen Keller ett mirakel som förstod allt detta till slut.
En gång höll Helen sin hand på Annes ansikte när Anne pratade med någon annan. Då upptäckte Helen att Anne rörde på munnen - och hon åt inte. Varför rör man på munnen när man inte äter? Hon upptäckte också att det vibrerade vid halsen på henne samtidigt som hon rörde på munnen. Hon förstod, av nån anledning, att Anne pratade med munnen. Det fattar inte jag, hon visste ju inte att man kan prata, att det är meningen att vi ska göra ljud, så hur hon förstod att hon pratade vet jag inte. Men hon sade till Anne, genom handalfabetet, att hon också vill prata med munnen. Men eftersom hon inte kan höra vad hon säger eller gör, eller se hur hon gör, så hade dem ett major problem där.
Men genom att Helen placerade sin tumme på Annes hals, fuck you-fingret på Annes mun och pekfingret på Annes näsa visste hon hur hon skulle göra. Hon kände vibrationen när Anne sade "mmmmm" och hon kände hur hon skulle ha munnen när hon sade det. Så hon sade "mmmmm". Det lät visserligen inte som det gör när en person som hör sig själv pratar, men det är ju självklart att det inte gör.
Första ordet som Helen kunde säga var "it". Efter hennes sjunde lektion kunde hon säga meningen "I am not dumb now".
Det som jag aldrig kommer fatta är hur Helen förstod vad hon sade - alltså innebörden utav orden "I am not dumb now".
Helen pluggade till slut på universitet och höll tal och skrev böcker. I am so fekken speechless.
Efter att ha sett filmen kom jag att tänka på en grej - hur fasen tänker människor som inte vet vad ord är, och som inte vet vad bilder är? De kan inte tänka i ord eftersom de aldrig hört ord och inte vet att ord existerar - de kan inte tänka i bilder då de inte vet vad bilder är eller att bilder existerar. Dem måste ju tänka. Det gör dem ju. Annars skulle de inte kunna andas. Men HUR? För de som är blinda tänker i ord. De som är döva tänker i bilder. Men de som inte kan göra något? Vi som kan båda tänker i både bilder och ord. Men, aaah, this is killing me. Jag måste ta reda på det.
Hejsvejs.
Helen Keller and Anne Sullivan
Helen hade ett väldigt starkt luktsinne. När någon bara var ungefär en meter ifrån henne kunde hon känna lukten av denne. Det var så hon kände igen sina föräldrar och andra människor som hon träffade mycket. Men när någon hon inte gillade, eller inte kände, rörde henne blev hon vettskrämd. Hon började slå och sparka runt omkring sig, letade efter saker som hon kunde kasta i den riktningen hon trodde personen befann sig. För att få henne att sluta stoppade alltid mamman in en, jag vet inte vad det var, en sockerbit, kanske, i munnen på henne. Därför blev hon väldigt bortskämd.
Vid sex års ålder kom en kvinna som skulle hjälpa Helen att bli civiliserad. Denna kvinna, Anne Sullivan, hade själv varit både blind och döv, men hade fått allt tillbaka.
Föräldrarna krävde inte mycket av Anne. Det dem förväntade sig var att Helen skulle bli nog civiliserad att folk inte skulle tro att hon var ett förklätt vilddjur. Anne hade egna mål; hon ville få Helen att prata.
Det är jävligt svårt att fatta hur en person som inte vet vad ord eller saker är för något ska kunna lära sig att prata. Hon hör ju absolut ingenting, hon ser absolut ingenting. Hur ska hon kunna lära sig prata? Hon vet inte om att det är meningen att hon ska prata - hon vet inte att människorna runt omkring henne pratar. Allt Helen vet är i princip att hon måste äta och slåss för att överleva. Men hon vet inte varför. Det kallas instinkter.
Den här filmen rekommenderar jag till alla. Så jävla bra och intressant var den. Shit. Den är baserad på en sann historia - precis allt som händer i filmen har hänt den riktiga Helen Keller och hennes lärare Anne Sullivan. Helen Keller föddes 1880, men filmen spelades in någon gång under tidiga 60-talet (den är alltså svartvit).
Det finns ett klipp på youtube, där Anne sitter brevid Helen och beskriver hur Helen lärde sig att prata. Hon visste ju fortfarande inte vad ord var.
Anne hade lärt Helen till att börja med ett alfabet med händerna. Hon lärde Helen hur man sade ordet "doll" med handen. Hon visade också vad doll betydde. Hon lade Helens hand på en docka, och sen skrev hon ordet. Men innebörden utav ORD kommer aldrig någon kunna förklara. Därför var Helen Keller ett mirakel som förstod allt detta till slut.
En gång höll Helen sin hand på Annes ansikte när Anne pratade med någon annan. Då upptäckte Helen att Anne rörde på munnen - och hon åt inte. Varför rör man på munnen när man inte äter? Hon upptäckte också att det vibrerade vid halsen på henne samtidigt som hon rörde på munnen. Hon förstod, av nån anledning, att Anne pratade med munnen. Det fattar inte jag, hon visste ju inte att man kan prata, att det är meningen att vi ska göra ljud, så hur hon förstod att hon pratade vet jag inte. Men hon sade till Anne, genom handalfabetet, att hon också vill prata med munnen. Men eftersom hon inte kan höra vad hon säger eller gör, eller se hur hon gör, så hade dem ett major problem där.
Men genom att Helen placerade sin tumme på Annes hals, fuck you-fingret på Annes mun och pekfingret på Annes näsa visste hon hur hon skulle göra. Hon kände vibrationen när Anne sade "mmmmm" och hon kände hur hon skulle ha munnen när hon sade det. Så hon sade "mmmmm". Det lät visserligen inte som det gör när en person som hör sig själv pratar, men det är ju självklart att det inte gör.
Första ordet som Helen kunde säga var "it". Efter hennes sjunde lektion kunde hon säga meningen "I am not dumb now".
Det som jag aldrig kommer fatta är hur Helen förstod vad hon sade - alltså innebörden utav orden "I am not dumb now".
Helen pluggade till slut på universitet och höll tal och skrev böcker. I am so fekken speechless.
Efter att ha sett filmen kom jag att tänka på en grej - hur fasen tänker människor som inte vet vad ord är, och som inte vet vad bilder är? De kan inte tänka i ord eftersom de aldrig hört ord och inte vet att ord existerar - de kan inte tänka i bilder då de inte vet vad bilder är eller att bilder existerar. Dem måste ju tänka. Det gör dem ju. Annars skulle de inte kunna andas. Men HUR? För de som är blinda tänker i ord. De som är döva tänker i bilder. Men de som inte kan göra något? Vi som kan båda tänker i både bilder och ord. Men, aaah, this is killing me. Jag måste ta reda på det.
Hejsvejs.
Helen Keller and Anne Sullivan
Kommentarer
Trackback
